Lunchen med Linda

När jag öppnar dörren till Yogayama är Linda redan där. Hon har sagt åt mig att googla stället men det har inte varit nödvändigt. Jag är ju mer nere med Yogayama än man kanske skulle kunna tro, av skäl som vi inte skall gå in på här. Hon har minstingen med sig och vi hjälps åt att baxa upp den väl utrustade barnvagnen till lunchavdelningen på övervåningen. Linda är en fascinerade människa. Varje gång vi ses händer det något bra. Hon drar gärna iväg i resonemang som är tvärsäkra utan att nödvändigtvis vara inskränkta. Det är en av de sidor jag uppskattar hos henne. Idag pratar vi om att tappa bort saker. Jag berättar att jag tappat min almanacka med alla bankkoder, men att det inte gör så mycket eftersom jag inte har några pengar. Jag säger att jag kan tänka mig att förlora nästan vad som helst utom min dator. Jag berättar för henne hur jag försöker skydda mig mot det. Hon säger "Herregud, du måste blogga om detta." Så okej: Jag har alltid min laptop fastlåst vid ett element i köket. Även om du bryter dig in i mitt hem kan du inte gå därifrån med min dator. Reservnyckeln finns hos en vän. Där finns också en extern hårddisk med samtliga av mina filer uppbackade. Sedan pratar vi om en vän som för några veckor sedan blev av med en nästan färdigskriven bok i en hårddiskkrash. Jag skulle vilja skriva mer än jag orkar om vår lunch. I stället skall jag försöka ger er en bild av hur hon kan låta. Tänk er detta sagt med ganska monoton, lätt sorgsen, nordlig Stockholmsdialekt: "Du måste lägga in bilder på dig själv på din blogg. Du träffar väl en massa människor? Och hänger? Ta bilder och lägg ut, hajar du? Jag har börjat med det och jag får så otroligt mycket respons på det. Och det är bara snälla tjejer i trettiofemårsåldern som skriver. Och dom bara: Åhh vilka fina byxor, var har du köpt dom, ååh vilken fin tröja, vad är det för tröja? Sedan håller vi på och göra om i vårt kök och det är dom också jättefascinerade av. Du måste lägga ut bilder på din blogg! Haja grejen." Medan hennes mycket alerta ettåring gör allt för att nappa åt sig saker och slänga dem i golvet pratar vi om våra barn. Lindas äldsta dotter är jämngammal med min. Ibland så ses de och leker. Vi jämför deras telefonvanor. Lindas SMS:ar och nätsurfar. Min har det där kvar, med reservation för sporadiska besök på Bolibompas hemsida. Sedan pratar vi om vägar ut från det här livet. Jag säger att jag funderar på att börja jobba inom hemtjänsten. Linda räknar upp tidningar hon tycker jag borde skriva för. Sedan säger hon att hon ibland fantiserat om att jobba som lärare. "Men då måste jag ju utbilda mig, börja om helt från början" Innan vi går tvingar vi tjejen bakom kassan att ta ett kort på oss till Lindas blogg. Jag tar ett på henne innan vi skiljs vid Karlaplan också. http://amelia.se/blogg/linda-skugge/