Fördel Vasastan

Är på fest i en fotostudio på kammakargatan. Jag och exet tittade på en lägenhet åt mig i samma fastighet när vi skulle flytta isär. Det måste varit ett år sedan. Jag dricker öl och pratar med en stylist. Hon är i fyrtioårsåldern och vill veta allt om Facebook. "Vad är det som tar sådan tid?" undrar hon. Jag svarar att det är att gå igenom sina vänners vän-listor. Att man inte kan sluta, trots att man när som helst kan hitta något man inte vill hitta. Att det är litet grann som en tjackpundare som letar igenom ett soprum. Man letar och letar men man vet inte efter vad. Man måste öppna varenda plastpåse trots att man vet att det kan vara något äckligt i den. Hon skrattar. När vi är ute och röker frågar Agenten om jag skulle vara intresserad om han hookade upp oss. Jag säger att möjligen det sista skulle kännas märkligt. Surreal-Martin är med också. Det känns underbart att vara bland vänner igen. Och att faktiskt ha något att fira. Sedan, när jag är hemma åker den där CD:n på igen. Min Facebook-brevlåda är tom. Jag skickar två mejl.