Facebook 11:39

Och jag gör det. Ser rakt in i de där ögonen. In i min smärta och mitt djupaste beklagande. Det är inte så farligt. En pappväg. En vit duk för vad jag för stunden kan tänkas vilja projicera. Mitt barn bredvid henne. Men var är bilden tagen? Det känns litet konstigt att inte veta det. Men bara litet. Det är ingen big deal. Men det är. Försök inte få mig att tro något annat.