Veckans hjälte

Utanför Östermalmshallen en hund utan ägare. Det är en kritvit, välborstad luddig liten sak. Vilken ras? Ingen aning. Har försökt få grepp om det där i hopp om att någon gång kunna prata hund med någon söt ägare till exemplar av nämnda art. Men förgäves. Jag kan bara säga att det är en hund som det inte alls klär att vara herrelös. Nu ger den sig av nedför Nybrogatan. Sniffande, skuttande. Skall jag bara låta den irra tills den blir överkörd vid rödljusen framför Dramaten? Jag går efter. Slår ett nummer. Blir kopplad till polisen. Ser mig omkring. Ser ingen som kan kopplas till djuret. Det verkar bli jag som får ta hand om detta. Lämna in den till polisen. Jag kan se det framför mig: De gör en grej om händelsen i lokaltidningen. De tar en bild. Jag och hunden. Veckans hjälte. Jag går på lokal. Vackra kvinnor känner igen mig. Säger "Men guud det är ju han som tog hand om den där hunden." sedan löser sig saker av sig själva. Nu en röst i luren. "Personen på anknytning bla bla bla är borta och dyker upp klockan nio." Till Stockholms polisväsende: Vill ni ens göra nytta? Jag pumpar in pengar i er organisation. Kan ni då ta och åtminstone svara i telefon? Slashasar!
Nu stannar hunden framför en dyrbart klädd kvinna i fyrtiofemårsåldern. Hon lyfter upp den. Trycker in en kod i en port. Försvinner in igenom den med den vitpälsade under armen. Jag står kvar där en stund. Tittar på de guldpläterade skyltarna med företagsnamn. Tre advokatfirmor. Ett företag som heter något med petroleum. Något annat som jag glömt sekunden efter att jag börjat gå uppför gatan.