torsdag 20 september 2007

En kaffe med min pappa

Sedan är det eftermiddag. Jag möter min pappa på Centralen. Han skall på Frankrike-turné med sitt band, men har ändå så litet packning att han klarar att bära den själv. Vi beställer var sin bryggkaffe på Coffe cup. Jag berättar om fakturan från Tele 2. Han plockar upp femtusen kronor ur innerfickan och räcker dem till mig. Säger att han just tömt ett konto som han inte vill ha längre. Att han inte vill bära runt på cashen. Jag räknar högen med femhundralappar några gånger. Ser mig omkring. Är vi bevakade? Kommer någon tro att vi gör upp en skum-affär? Jag berättar för honom om min kommande bok. Han ser förvånad ut. Jag visar honom avtalet. Han läser några rader i det. Bläddrar förstrött i pappershögen. Sedan suckar han tungt. Säger något om att det är "de där jävla amerikanerna" som har satt tonen för hela vårt system att bevaka och reglera rättigheter. Han berättar om en spelning han gjorde på ett galleri i Helsingfors. Hur konstnären Kjartan Slettermark iscensatte en performance till hans musik. Den gick ut på att Kjartan stod i en dräkt tillverkad av kasserade ljudband och höll en påle mot taket. När min far kom hem till Sverige igen fick han ett samtal från Poeten, som berättade att jag hade fötts. Detta måste alltså skett för exakt snart fyrtio år sedan. Vi blir båda tysta en stund. Sedan berättar jag för honom att jag och Kjartan faktskt är grannar nu. Att vi är med i samma bostadsrättsförening, men att sistnämnda person nog inte har en aning om vem jag är. "Nej, han har nog fullt upp med att vara Kjartan" säger min pappa. Sedan pratar han om hur han efter en rad oklara händelser i somras hamnade på sjukhus med akut vätskebrist. Han säger att det lustiga är att han mådde ganska bra, trots att han var döende. Han verkar lättad av tanken på att döden inte behöver vara svårare eller mer smärtsam än så, men att han är glad över att han ändå överlevde. Vi pratar litet om utanförskap, hans och mitt. Vart det fört oss. Vad det kan ha kostat. Och hur ofta det känns som om det kostar alldeles för mycket.

Inga kommentarer: