12:30 Hur ber man någon som själv älskar att gå ut om att vara barnvakt en fredagkväll? Idag är det tyst på kontoret. Sedan är det lunch och jag beundrar människors yttre på gatan. Jag kan se par hålla om varandra utan att tänka att de är på ena sidan och jag är på andra. Äter lunch och tänker på kärlek, skademinimering och avsked.
12:59 Hur orkar de som orkar?
13:04 Jo han min vän igår som gjorde TV sa att kvinnor ofta sörjer en relation medan de fortfarande är kvar i den. Sedan när det tar slut och mannen påbörjar sitt sorgearbete är han ohjälpligt efter. Är det därför kvinnorna bara ställer sig på Riche helt iskallt när det är slut? Den där sista raden funderar jag på att ta bort. Betrakta den som borttagen. Nej, betrakta den som en inte seriöst menad generalisering. Men jag tror du förstår tanken. Och tro mig: Inget skrämmer en man så mycket vid en separation som tanken på att kvinnan inte kommer att lida. Jag skriver från ett heteronormativt perspektiv nu. Kanske är vi alla precis likadana.
Hornsgatspuckeln 13:45 Två män går bredvid mig. Jag hör dem tala. "De har aldrig gjort ett skit för mig och nu skall de bort." säger den ene. Jag snabbar på stegen fram till hörnet Bellmansgatan. Vänder mig sedan om och ser på dem. De ser på mig tillbaka. Den ena leder en cykel. Båda har kostym.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Så sant. Det är den som lämnar som har sörjt klart och ställer sig på Riche, karl som fruntimmer; och det gör lika jävla ont vilketdera man än är som blev kvar och just fick börja sörja. (Inget snyggt rim där på slutet. Men ändå.)
Instämmer med huskorset från hell.
Skulle gärna ha velat delta i processen. För att kunna reda ut det hela eller för att åtminstonde få känna mig lite mer förberedd. Hoppas att han också lider. Funderar även på hur han kunde välja så fel, välja bor mig.
Skicka en kommentar