09:15 Jag tänker på någon jag trott mig älska, och på vad min vän sa om kopplingen mellan intellektet och benägenheten att ständigt vara missnöjd. Kanske har han rätt. Och kanske är även hon en av dem som jag gjort det till min idiotiska livsuppgift att räcka till inför. Det är då upp till mig att bryta mönstret. Knappa in en ny kod i programmet. Ingen vet mer än jag om vad som finns där, bakom den skimrande finishen. Under huden. Frälsningens puls. Morse-koden som är det lystringljud jag kan höra från andra sidan kontinenter. Kanske är det dags att vandra en annan väg. Kanske kan jag en dag bli kär i någon som inte är så. ”Ja men jag älskar honom.” Hur många gånger har inte misshandlade alkoholist-fruar använt det som argument för att stanna i relationsmisär? Vem har sagt att den så kallade kärleken alltid är en stjärna som leder oss rätt? Vi är nog många som lika ofta ser den leda till att beklagligheter upprepas.
12:20 Jag har betalt räkningar när jag möter TV-Mackan på Nybrogatan. Han ser bättre ut än jag minns. Vädret påbjuder helt plötsligt jacka. Det är höst – tiden rinner ut. Och vi som vill att livet skall vara något mer får skynda oss på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar