Ni ville ha oss rädda och ni fick det

Bellmansgatan 13:42 Helvetet är en privat plats. Mitt har formen av ett trapphus och en ytterdörr med mitt namn på, sekunderna innan jag kommit hem, öppnat dörren och förvissat mig om att inget obehagligt hamnat på min hallmatta. Att ingen vill åt mig. Mer begär jag inte. Ni ville ha oss rädda och ni fick det. Rädsla skenar över staden, äter oss inifrån. Är ni nöjda nu?
Idag har jag varken ätit frukost eller lunch. Eller rättare sagt: Lunch och frukost flöt ihop i ostmörgåsen jag åt vid halv elvatiden trax före promenaden nerför Nybrogatan. Medan jag låser upp dörren tänker jag på ordspråket "Allt som inte dödar dig gör dig starkare". Finns det några förutom sexioåriga våldsmän i varierande grad av rehabilitering som fortfarande intalar sig att det är sant?
På hallmattan idag: Ingenting förutom en använd blöja i en igenknuten systemkasse. Jag går aldrig på Systemet. Hur har kassen hamnat här? Det måste varit under sommaren, när en vän lånade lägenheten.
Senare, på väg över bakgården skymtar jag smyckesdesignern Efva i sin arbetslokal. Vi har samma slags gardiner och jag ser hennes trådlösa nätverk på min hemdator. Jag har försökt med såväl dykeondyke som arrogantbitch666, men hittills inte lyckats knäcka hennes lösenord.

Konsum, Mariatorget 16:52 Jag kommer ihåg att köpa glödlampor och butiken är full av kvinnor i fertil ålder som jag vill göra det med. Har jag råkat ut för en välsignad dag förklädd till skärseld? En ängel med grinande dödskalleansikte?