Jag drar den om min exfrus nya kille

"I still can see blue velvet Through my tears" sjunger Bobby Vinton i Hemköp Mariahallens ljudsystem. Jag bär på en obehaglig känsla av att inte veta var dagen är på väg att ta vägen. Ett rör C-vitamin slinker ned i shoppingvagnen. Jag nästan rörs över min omtanke om mig själv. Och jag tänker på ett rykte jag en gång hörde om Kurt Cobain: Att han körde Volvo för säkerhetens skull. Vid kassan knuffar en ung kvinna till mig med armbågen utan att be om ursäkt. Jag tänker Stockholm, från och med nu skall jag kalla dig för Rädslans hjärta. Folk inte är artiga längre och detta är en dag som skulle gjort sig bättre på bensodiazepiner. Att-göra listan är lång och klockan en fiende. När jag kommer hem har jag fått Facebook-mail av en till mig och exet gemensam vän som bor i London och har utsökt musiksmak. Hon skriver att hon håller på att göra en bland-CD till mig. Kanske är det en välsignad dag ändå. Jag skriver ett tacksamt svarsmejl. Ber henne att inte göra en CD till exet. Drar den om min exfrus nya kille. Om att det inte känns rättvist att jag skall vara ensam. Och jag säger som det är. Att jag så gärna vill ha något nytt, bra som inte hon har.