Inte där ännu

Det är kväll och jag blockar en av hennes vänner från min Facebook. Sedan skriver jag in hennes namn och trycker på ”sök”. Profillänkar tillhörande tio kvinnor med samma namn staplar sig över skärmen. Det är en minst sagt spöklik upplevelse. Har det funnits ögonblick i livet då jag känt mig säkrare på vad jag gör med min tid? Svar: Ja. Några av dem har ingen bild och skulle kunna vara hon. Jag klickar mig in på deras profiler. En av dem gillar Rage Against The Machine och Jamiroquai. Inte hon. En annan har en relation med…nej nej nej jag vill inte se det, jag vill inte ha honom i mitt system…Peter Oldby? Är det så han heter, drömkillen? Profilbilden som det värdelöst långsamma Tele2-modemet motvilligt hackar i sig visar en tjugoårig tjej i Skövde. Puh! Sedan minns jag att hon faktiskt berättade vad han hette den där beklagliga dagen i somras. Så pass litet har jag alltså tänkt på hans namn, som i och för sig inte är så mycket att minnas. Det är helt svenskt och alldeles vanligt. Och det är som jag trodde. Hon är inte där ännu.