E4, någonstans norr om Nyköping 12:46 Jag och Idde pratar om våra barns musiksmak. Hur de tycks dras till låtar med stora känslor. Och vi pratar om människorna vi mötte igår. Att man som turnerande band ofta drar till sig en märklig skara karaktärer. Hon berättar om två tjejer som alltid dök upp på alla spelningar i södra Sverige under slutet av åttiotalet. Hur de aldrig verkade trivas med sina egna liv. Hur den ena jobbade på dagis men inte tyckte om barn. Hur det verkade vara deras dröm att bli tagna till kärlekens nåd av någon rock-man, men hur ingen av dessa män någonsin skulle falla för någon av dem. Hur de alltid ändå dök upp, maximalt tillfixade. Sedan kommer samtalet än en gång in på väsk-mannen. Vi måste försöka få tag på honom. Skicka väskan. Joppe säger att inte ens dom på hotellet visste vad han hette. Kricke tycker att vi borde skicka väskan till Ögirs musikcafé där vår man tydligen brukar dyka upp med jämna mellanrum. Larry föreslår att vi skall googla på den där gjutgropsolyckan. Berättar att väskmannen var förman och hade ansvaret. Idde undrar vad som fick honom att ställa väskan bland vår utrustning. Kan det ha varit indirekt ett sätt att söka kontakt med oss?
13:35 Vi kör över Liljeholmbron och plötsligt är allt annorlunda. Jag ser skivbackarna utanför Mickes och inser att jag inte är på landet längre. Joppe pekar på en svart Maserati i filen bredvid oss. Säger att jag borde köpa en sådan. Att jag kan få en för sjuttio tusen. Jag frågar honom vad rattandet av en sådan skulle sända för budskap till min omvärld.
”Att du förstår dig på bilar för en gångs skull.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar