Kalle skall just börja när min dotter oroligt blickar ut över kullerstenen. "Tänk om hon inte hinner" säger hon. Jag säger att hennes farmor kanske inte bryr sig så mycket om Walt Disneys animationer. Till svar får jag två korsade armar och en blick som hade gjort sig rätt bra på baksidan till en Emperor-EP. Sedan rätt var det är är vi fulltaliga. På spisen kokar saker huller om buller och jag är halvvägs med skinkan. Vispar ihop ägg och senap. Sticker skålen under näsan på någon som bara säger "Skall det vara sådär tunt?" Jag rör i några skedar ströbröd. Och jag känner det redan: Den här skinkan kommer bli bra. På julbordet sedan: Ägghalvor med rom, lnlagd sill, gravad sill, rökt lax, gravad lax, värmländska fras-klenäter med pumpa, grönkålspaté, två sorters rödbetssallad, ett jättefat potatis, den honungs- och ingefärsgriljerade julskinkan, två chokladtårtor med vispgrädde, kolakakor, pepparkakor, russinkaka, handgjord delikatesschoklad och...glömde jag något? Visst ja – en liten stånka lingondricka.