Röda linjen 08:57 En detalj ut den där komedin som dröjt sig kvar i mig: Den fyrtio år gamla oskulden hade ett digitalt trumset i vardagsrummet. Finns det något instrument som osar sexuell desperation i paritet med det digitala trumsetet?
Min första publicerade text var en insändare i tidningen Kamratposten. Den skrevs när jag var fjorton och handlade om ensamheten i att vara punkare på landet. Den var inte undertecknad med namn. När tidningen kom ut och en vän ringde för att fråga om det var jag som skrivit den blånekade jag. Det kändes skrämmande att ha lämnat ut sig och det skulle dröja många år tills jag gjorde om det.
De senaste åren har jag arbetat som redaktör för ett litteraturprojekt för Sveriges gymnasieskolor, samt skrivit förstås. Det är ju därför den här nu – debutromanen. Den heter "Jag tror vi behöver prata faktiskt" och är influerad av Rocky, Kevin Smith och Kerstin Thorvall.
"Jag tror vi behöver prata faktiskt" är en berättelse om separation. Om det första året på andra sidan kärnfamiljsdrömmarna. Om att efter ett decennium av bostadrättsomvandlingar och dagislämningar försöka lära sig flirta via sms. Den handlar om förnuft och uppvaknande. Om svartsjuka, självrannsakan och kärlek som aldrig kan dö, men inte heller leva.
5 kommentarer:
Den 5-strängade, bandlösa basen.
inte ens i närheten kompis..
en underbar film!
David:
You know how I know you're gay? You have a rainbow bumper sticker on your car that says, "I like it when balls are in my face."
Cal:
That's gay?
Ingen är mer sexuellt frustrerad än de tysta män i 40-årsåldern som står på Elgiganten och spelar akustiskt på en en ej inkopplad Guitar Hero-gitarr.
Ahh u got me.
Skicka en kommentar