Kjells Bowling

Kjell på Kjells Bowling upplyser oss om att scenen har blivit mindre sedan vi var här senast. Orsak: Tre Jack Vegas-maskiner längs scenens vänstra flank. Kjell säger att de är viktiga för att betala hyran. Han står bakom disken och häller upp kaffe till oss. Berättar att han just förlorat körkortet på grund av fortkörning. Det är tredje gången det hänt honom. Han verkar ta det som en man. Säger att han får skylla sig själv, han kan ju inte förmå sig att sänka farten. Polisen som tog honom hade varit arg och inte ens sagt hej. "Hej säger man." hade Kjell sagt. Kvällens arrangör är begåvad med bristande respekt för auktoriteter. Han är blond, snaggad, svartklädd och enligt ryktet har han nyligen blivit upptagen i ett välkänd motorcykelklubb med internationella förgreningar. Hans bowlinganläggning är väl skött och utrustad med blinkande lampor, storbildsskärmar och inomhuseldar. Han oljar banorna två gånger per dag. Ingen kan anklaga honom för att vara lat. "Jag har inte en bokstavsstörning utan ett helt gäng" sa han senast vi var här. Det var för ett år sedan och spelningen var utsåld. Idag varnar han för betydligt sämre uppslutning. Men det är skitsamma säger han, han vill ju se oss. När det är speldags är lokalen nästan lika full som sist. Jag är fortfarande hotellnyvaken när vi bandskålar i Whisky. Sedan spelar vi. Och det går som vanligt superbt. Scenljudet är bra, publiken är fantastisk och låtarna...ja de kan vi faktiskt nu. Efteråt vill folk prata. Men oj vad fulla alla är. Varför vill de prata med mig när de ändå inte verkar förstå vad jag säger? Det fanns en tid då jag alltid försökte vara en del av det lokala nöjeslivet på turné. Sedan dess har jag insett att det nästan aldrig är en bra idé. Jag tackar Kjell och gör tidig kväll.