Jag gick inte denna väg för att vända nu

Jag sitter och lyssnar på Ring p1 som handlar om amning. Jag råkar visst lyssna igenom hela programmet. Jag är själv förvånad. Sedan hörs en pianomelodi. Jag minns Frida Hyvönens ögon halv fem på morgongen. En gammal vän skickar ett meddelande med tips om ett ställe på nätet som jag kan besöka om jag känner mig desperat. Jag är tvungen att läsa de där raderna många gånger innan jag inser vad det är min vän egentligen talar om. Sedan svarar jag att kom inte till mig och prata om den stora dejtingcommunityn. Funderar över varför jag verkar vara den enda som inte tycktes kunna få till det där. Och över saker som kan tänkas stanna kvar efter en dag som denna. Den kemiska smaken av chokladbiskvi från nyöppnade köpcentret vid Götgatan. Längtan efter någon som nyss var här men försvann. Säkert-skivan. Stone Roses-skivan.* Insikten att är dags att göra en bland-CD till de andra i Docenterna. Larry öppnade skattkistan av nya låtideer igår och guld föll ut. Jag lever såhär. Jag låter det vara. Är det inte trasigt – laga det inte. Ett mejl ramlar in. Det är från en viss förläggare som vill gå igenom ett visst manus. Hur skall jag stå ut där i stolen med högen av papper framför mig? Oavsett svar så måste det göras. Jag gick inte denna väg för att vända nu.