Sedan är det senare, och jag vet: Gå upp vid halv sju, se till att barnen är klädda och utrustade och kommer till dagis och skola samt jobba + bli intervjuad av GP + göra photoshoot i Vasastan kanske inte låter så mycket på papperet. Men när det är eftermiddag och jag åter är i lägenheten som verkligen behöver städas igenom är jag så trött att jag bara vill krypa in i ett litet hål och kanske gråta litet.
Senare i blombutiken pekar barnen på en stor vit ros och anmodas välja färg på silkespapperet. "Är det till mamma kanske?" säger hon bakom disken. Jag och barnen tänker samma sak: Kärnfamiljsnormativitet. Men vi säger inget såklart. Vi bara står där som den mysko trion.
Väl hemma nås jag av evangeliet: Man har i den inflytelserika tidskriften Damernas Värld förärat min bok inte bara en positiv recension utan också uppmärksammat den jämsides med Pluras "Resa genom ensamheten". Lycka!
Nu chattar jag om det med Londres. Han skriver att han är arg på nämnda tidskrift för att de döpte sin mansmodeblilaga till DV Man. Att den borde fått heta Herrarnas Värld. OBS Det är meningen att ni som fått inbjudningar till bokreleasen ska osa nu.