Tack!

Svante detekterade kvickt denna countdowns ömma punkt. Vad kan jag säga? Jag är barn av MTV-eran. En av dem som inte kan gå till stranden utan en utdragen countown – än mindre släppa relationsromaner.
Men det jag ville säga egentligen var att den är här nu. Min främsta arbetsmässiga kärlek sedan två år. Trehundrafemtonsidorsbabyn med de sex lika vardagliga som verklighetsomkullkastande orden i titeln. Min enkla strå till stacken av samtida familjerelationsskildringar.
Värt att nämna är att detta är ett av flera manus jag arbetat med under den senaste tiden, det är dock det första att få massmedial spridning av ett respektabelt förlag. Vad är då bakgrunden till att jag kommer dragande med denna roman just nu? Kanske att jag under en viss tid intresserat mig allt mer för en rad familjerelaterade frågor:

– Finns den lyckliga skilsmässan?
– Vad skiljer relationer som fungerar från de som inte gör det?
– Varför krisar så många frånskilda män?
– Vilket är det vettigaste sättet att hantera en separation?
– Vad hände med samhället under de tio år som romanjaget Karl Mikaels generation ägnade åt dagishämtningar och bostadsrättsomvandlingar?

Kanske har det också något att göra med en intervju min blick fastnade på en helt vanlig dag i tunnelbanan för snart två år sedan. Artikeln handlade om Deckardrottningen som skulle skilja sig. Hon sa att det var ömsesidigt, att hennes man satt där hos henne nu medan hon talade med reportern.
Hur allt kom till mig: Vetskapen om att mannen bredvid henne är den sista varelsen på denna jord man vill vara. Förnimmelsen av vad som finns under den där ytan. Medgörligheten vars andra hävaxel pekar rakt in i självmordsstatistiken.
Men det var annat som lockade också: Viljan att problematisera en viss manstyp. Möjligheten att låta romanens berättarjag betrakta sin omgivning och dess spelregler med den nyfikna blick man bara kan uppbåda under den första tiden i ett helt nytt land – landet på andra sidan kärnfamiljslyckan. Ett av romanens tidiga arbetsnamn var faktiskt På andra sidan lyckan. Ett tag kunde jag nästan se den titeln framför mig i pocketstället på Konsum. Av någon anledning föreställde jag mig moln på omslaget.
Vad svårt ovanstående var att formulera. Det känns så... allvarligt. Och ändå är mitt arbete över. Men det är det inte alls! Den 13:e augusti är jag bokad som gäst i TV4:s mjuka Morgonsoffa. Den 25:e september gör jag mitt första bokhandelsbesök, då på Mariaplans bokhandel i Göteborg. En gitarrist som heter Walle kommer dit och spelar medan folk samlas och fikar också. Måste man inte älska Göteborg?
Innan jag mystiskt försvinner eller något så vill jag passa på att tacka några som varit fullständigt ovärderliga då det gäller uppmuntran och hjälp. Det är ju larvigt många moment från det att man skriver första ordet till att The Product blir tillgänglig för bokköparen. Man skall få för sig att man KAN skriva. Man skall orka skriva. Sedan skall man fixa förlag och göra en massa saker som jag tror är vardagsmat för få. Förläggaren skall "haja grejen" också. Inget är självklart. Så jättetack till:

Nina
J The Iceman
Christina och alla andra på förlaget.
Lotta Kuhlhorn
KFM
Linda S
Erik Koskinen
Alla som uppmärksammat bloggen.
Severus
Henry Lundholm
Johan Zillén
Bokia
JB-gruppen
Ugglan
Rune
Min lilla katt
Lotta W och alla andra som kommenterat denna blogg.
Stina H. Persson för den magiska hooden.

+ Alla låtskrivare, poeter och filmmanusförfattare som jag hämningslöst snott av (kanske ett ämne för ett framtida inlägg?)

+ Alla kloka människor som inspirerat, influerat och infiltrerat texten.

+ Grannen som härom dagen kom fram och sa att din kompis läst boken och älskade den. Där uppfyllde du en dröm jag inte visste att jag hade. Dagens ros tamesjutton!

Nog för nu. På denna plats kommer jag fortsätta uppdatera om allt som rör...ehm..vågar jag skriva författarlivet? Nä men det som rör boken och arbetet med att få ut den och...leva med den. På måndag kommer jag hylla alla stackars clowner som är tillbaka på jobbet med att läsa högt. (Det är för mycket på gång här nu) Låt mig i stället fresta er med ett annat utdrag ur boken. Det är ursvårt att välja ett utdrag så klart, så jag kan lika gärna välja något som gör mig på extra gott humör. Och jag vet – det är bara litteratur, men jag gillar det. Oj, nu hittar jag inte det sista worddokumenet vi använde heller. Testa i stället Adlibris sensationellt trevliga provläsningsfunktion! Jag levererar inte lika mycket goods som jag skulle önska idag. Men jag återkommer me´t. Och boken är här nu, medge det!