En söndag i city

Idag gör vi nya tvåmickars-inspelingar. Det är en vetenskap, ett runtflyttande av mikrofoner som kräver sina känsliga öron. Idag är jag tillförordnad basist. Larry spelar gitarr eftersom det är han som har komponerat och kan låten. Vi har bestämt oss för att göra en riktigt enkel inspelning. Bara spela helt som vanligt fast med två mikrofoner upphängda. Kricke påpekar dock att Joppes 100 Watts Marshall, som Larry spelar sin gitarr igenom, inte är idealiskt placerad där den står precis bredvid basförstärkaren. Vi är överens om att litet separation på ljudet kan vara bra. Således kopplar jag in Larry i den inlånade Laneyförstärkaren som står på andra sidan Krickes trumset. Larry tittar osäkert på den nya förstärkaren. Påpekar att det är många knappar på den. Hänger på sig Iddes gröna Ibanez medan jag försöker ställa in ett ljud åt honom. Jag skruvar där en stund. Vi gör en provinspelning. Det låter vasst och tunt. Hur vi än skruvar får vi inte till klangen. Istället kopplar vi in honom i Mesa Boogie-kombon. Samma procedur och resultat upprepas. Larry byter gitarr till den svarta Stratocastern som jag efter bästa förmåga ägnat julledigheten åt att försöka få i spelbart skick. Även nu säger Kricke att han upplever att de diskantrika tonerna sticker ut för mycket. Jag säger det jag i tysthet tänkt hela tiden: Att vi trots allt borde använda Joppes 100 Watts Marshall. Idde och Kricke lyfter hela konkarongen till det där hörnet när en hel liten stad av förstärkarstaplar nu växer mot taket. Larry kopplar åter in den svarta stratan. Då slår det mig: Den har en benägenhet att låta falskt och ostämt. Min Les Paul däremot, stämmer alltid perfekt. När Larry istället hänger på sig nämnda sunburstade skönhet har hela ljudet förändrats totalt. Vi får ratta om. Dra upp diskant och dra ner dist. När vi så kommer igång med inspelningarna har vi arbetat oss igenom den bättre delen av vår förstärkar- och gitarrarsenal.
Efteråt är jag hemma och har ätit. Då vill jag tillbaka. Fortsätta. Istället gör jag något jag länge tänkt på: Klipper ut de tidningsartiklar som under veckan intresserat mig. Ur skörden: En artikel om konstnärerna Paul Cézanne och Alberto Giacometti, samt Martina Lowdens recension av den franske författaren Nicolas Fargues roman "Jag är bakom dig". Kanske får jag lov att återkomma till varför. Nu dricker jag hem-malet och äter några bakverk som blev över från igår då jag hade finbesök i form av mina vänner M & K. De hade mötts för att han skulle hjälpa henne att köpa en kamera. När de gick följde jag dem med blicken. Försökte utröna om något mer än Kamera-tips kan ha utbytts mellan dem. Blev inte klok på det, men nog fick jag en trevlig känsla av det hela.