Ett monster, minst

Jag har som de flesta: Två föräldrar. Den ena fattar ingenting, den andra är mer kritisk. Eller nej: Den ene låtsas som om han inte fattar någonting, den andra är mer kritisk. Båda har värsta kollen på läget egentligen. Men det var inte det jag tänkte skriva om utan att jag fick den där bokomslagsskissen sedan och nu testat den på den djävligaste av paneler: En gammal (kritisk) vän som i detta sammanhang skall förunnas privilegiet att förbli namnlös, samt min mest kritiske förälder. (Den av mina föräldrar som i störst utsträckning tenderar förhålla sig övervägande skeptisk till vad som händer med och runt mig.) Och som väntat fick jag mig en del gratis feedback. I övrigt ger skissvisningen vid handen att vi har ett litet monster på gång. Vad jag själv tycker? Älskar´n förstås.