Jag skäms så mycket att jag vaknar

Det är morgon och jag drömmer skithemskt om Plura. Det är på någon slags konferensanläggning i skärgårdsmiljö. Det finns en liten scen där en man med gitarr står och underhåller publiken. Nu låter det som han håller på att jobba igång publiken med ett intro till en ösig rocklåt. Jag och en vän bestämmer oss för att ansluta oss, stämma in i kompet. Min vän greppar en bas. Jag sätter mig bakom trummorna. I samma ögonblick övergår rocklåten till en lågmäld ballad. Då ser jag att mannen med gitarren är nämnde Eldkvarn-sångare. Jag kastar trumpinnarna och försöker spela något försiktigt på bara en trumma, med händerna. Jag kommer alltmer i otakt. Stör låten Plura försöker spela. Hur jag än försöker komma in i låten så låter det bara fel. Plura ser alltmer irriterad ut. Till sist slutar han spela, vänder sig om, tittar på mig och drar pekfingret över strupen. Varken jag eller någon i publiken kan missförstå gesten. Jag skäms så mycket att jag vaknar.