Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om mig
- Jon Jefferson Klingberg
- Min första publicerade text var en insändare i tidningen Kamratposten. Den skrevs när jag var fjorton och handlade om ensamheten i att vara punkare på landet. Den var inte undertecknad med namn. När tidningen kom ut och en vän ringde för att fråga om det var jag som skrivit den blånekade jag. Det kändes skrämmande att ha lämnat ut sig och det skulle dröja många år tills jag gjorde om det. De senaste åren har jag arbetat som redaktör för ett litteraturprojekt för Sveriges gymnasieskolor, samt skrivit förstås. Det är ju därför den här nu – debutromanen. Den heter "Jag tror vi behöver prata faktiskt" och är influerad av Rocky, Kevin Smith och Kerstin Thorvall. "Jag tror vi behöver prata faktiskt" är en berättelse om separation. Om det första året på andra sidan kärnfamiljsdrömmarna. Om att efter ett decennium av bostadrättsomvandlingar och dagislämningar försöka lära sig flirta via sms. Den handlar om förnuft och uppvaknande. Om svartsjuka, självrannsakan och kärlek som aldrig kan dö, men inte heller leva.
7 kommentarer:
Du vet var Oi kom från? Ian Dury - snott från West Ham´s läktare i East End, Cockney Rejects, Steve Jones, Punksvängen, huliganer, skinheads. Oi.
http://www.garry-bushell.co.uk/oi/index.asp
Oi Oi.
>Läs och utveckla dina tankar, intresserad att höra.
"Läs och utveckla dina tankar".
Men TACK, anonym (2, eller båda, inte fan vet jag), för din insikt i människan, världen och allt runtomkring, och att du tog dig tid att komma ner till oss andra och förklara att vi ska läsa och utvecklas. Anonym, jag tror att du är ett geni minsann.
Ursäkta men jag hatar mig själv. Det måste man göra när man fortfarande är full klockan halv nio en torsdagmorgon. Och "anonym" gör det inte bättre, direkt.
Anonym, fuck you. Gå hem och läs en bok eller nåt. Nörd.
mvh Cheerleadern. Läser endast pom-pom-nytt.
Veckans pausfågel lyssnar för övrigt just nu på Twoheaded dog med Roky. Detta är mycket vackert.
Ville bara säga det.
Och tänk om det ändå fanns pom-pom-nytt. Skulle lätt läsa den.
Fascinerande hur ordval kan vända upp och ner på en värld, och uppvigla till hån och lågsinne. Ordens makt! Retorik och ordval borde vara 180 poäng av en Statsvetares utbildning.
Provar samma meddelande igen, använder andra ord den här gången. Framförallt oändligt många fler ord, än den kommentar som rymde så lite och ändå så otroligt mycket:
"Jon. Spännande tanke att kunna koppla in Oi som ett mål i vardagslunken på Södermalm. Här är lite läsning från Cockney Rejects manager om hans tankar om Oi, som jag tror är helt din bag, om du inte har sett det redan. Skulle vara otroligt kul att höra mer om vad du menar med din önskan, att livet skulle var mer som Oi-punk. Berätta, snälla!"
Den anonyme
"Tänk om livet var mer som oi-punk?"
Ett genialiskt konstaterande på få ord, som öppnar och lämnar så många frågor. Man kan närma sig den med föreställning om katastrof, glädje, aggression, upphetsning, ilska, rofylld uppfyllelse. Ja, tänk om.
Urspårning i det lilla och det stora, eller tanken som får allt i rätt riktning igen? Flykt eller hemkomst? Önskvärt, eller oundvikligt? Nirvana eller purgatorium? Tänk om.
Ja fan. Tänk om livet var mer som oi-punk!!
Den anonyme
Skicka en kommentar