Man har egentligen tänkt sig en kortare titel på romanen. Men som redaktören Jacob säger: Vi har titeln när vi har bestämt oss för titeln. I övrigt är han positiv, på sitt torrt nedtonade vis. Nog är vi eld och vatten alltid. Jag påminns om att skriva en text till en jätteviktig branchkatalog jag aldrig tidigare känt till. I receptionen på det anrika förlaget har min dotter parkerat sig i en stor, röd fåtölj och ryckt en bunt barntitlar från väggen. Hon sitter där som uppslukad och läser under hela vårt mötes duration. Vi går och pratar med SOFO-butikskvinnnan sedan. Hon har flyttat ihop med sin man och bara lyser. Sedan rör vi oss i Skrapan. Två män i svart kostym frågar om jag känner till någon hälsoprodukt med ett namn som låter som ett telecomsystem. "Nej tack" svarar jag skitdumt. Vi pausar i ett fik där taket ständigt skiftar färg när jag plötsligt inser det: Jag älskar kommersialismens frukter. Jag älskar när det gnistrar. Där vill jag vara. Röra mig. Drömma. Om så bara för en enda förljugen minut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar