Zelda

Idag har allt varit överdådigt och utmattande. Det hade räckt med hälften. Jag frestas att använda detta forum för att tala ut om saker, men kanske vet jag snäppet bättre. Först lekte tjejerna och handlade smådjur på leksaksaffären runt hörnet. Jag fick en liten "hur fan kan grejer egentligen försvinna spårlöst i den här lägenheten-kris" innan jag kom på var jag lagt min dotters kör-utstyrsel. Sedan tog vi oss ner till de kristna. Det riggades med mikrofoner och gospeltexter flöt förbi på storbilds. Jag spanade på en annan kör-anhörig sittandes i bänkraden bakom mig. Insåg att jag kommer hålla utkik efter henne vid varenda kyrkobesök from now on. Jag köpte en biljett till min mor som fyller folkpension i morgon. Sedan flöt vi ut i mischmaschet av obestämd väderlek längs St Paulsgatan. Och något otroligt hände. Jag köpte en bok för första gången på vad kan det vara? Vi talar om ett nyutgivet svenskt litterärt verk som jag av olika dunkla skäl fick för mig att jag skulle kunna ha behållning av. Eller ok. Jag köper böcker hela tiden. Men det här var annorlunda. Det var en religiös känsla. Inget rafsa åt sig i pocketshopen. Jag tror ni förstår. Boken är en debutroman utgiven på ett ganska skitnödigt litet förlag med kontor på Åsögatan eller något sådant. Sedan gick dagen och det blev adventskonsert. Jag smet ut några låtar före slutet för att hinna byta i tvättmaskinen. Efteråt på väg mot Zinkensdamm slog vi följe med objektet för min längtan. Vad skall vi kalla henne? Hon borde få ett namn. Vad tycks om Zelda? Det kan låta konstigt nu, men hur lät egentligen bandnamnet Ceasars Palace innan vi lärt oss associera det med de bästa treminuterspoplåtarna sedan Glen Danzig sjöng i Misfits? Jag tror Zelda kan räddas. Watch me helt enkelt.