Varde LAN

Det är morgon. Inte ett ljud hörs ifrån den sjuke. Men i natt var någon uppe och drack fruktdryck. På radion talar Henrik Ankarkrona om varför han röstat mot kvinnor i riddarhusets styrelse. Man kan inte ta saker ur sitt sammanhang säger han. Det vore en jätteapparat att ta in dem säger han. Sedan pratar han om vad de gör. Förvaltar stiftelser och pengar. "Jag vet, säger han, "att det finns kvinnor som tycker att det finns större samhällsfrågor än denna."
Igår försökte jag läsa Martina Lowden igen. Sket i allt till sist och bläddrade fram till slutet. Marknadsföringsmötet med Pietro. De där guldsidorna är ganska kul att bläddra i. Om man böjer boken syns det inte att de är förgyllda. Sedan när man bänder tillbaka den gnistrar det igen. Så kan jag hålla på länge.
Ifrån trapphuset nu: Oroande ljud. Som om någon bär saker av och an. Var är jag – i någon sen Roy Andersson-produktion? Jag och min son får klämma oss förbi staplar av kartonger på vår väg ut. Det verkar som om vi skall få en ny granne. Jag dröjer mig kvar vid några lådor i porten. En fyrkantig korggrej ifrån Ikea. Några böcker sticker upp. Självklart är jag nyfiken. Vill inte snoka så det syns bara. Sedan ser jag hon favvogrannen sitta vid sitt vita, ovala bord och öppna ett grått paket. Det ser ut att innehålla linnehanddukar. Hon tittar upp på givaren. Gör en konstig min. Jag tror hon försöker le.