Något av det gyllene

Men det intressantaste med julen är givetvis hur den får oss att må dåligt. Irritationen som sjuder därute medan jag skriver dessa rader. Arrrgghh! Jag känner er. Jag känner med er. Mörk energi i paritet med tiotusen black metalkonserter. En vägg starkare än bekräftelsebehovet runt valfritt stureplansällskap med mobilkameran höjt mot sig självt. Och vad är julen ytterst om inte det mest kollektiva uttrycket för vår tids vulgaritet? En treårings havererade pinnglass smältande på Hemköps golv. Beblandandes sig med eftermiddagsfrosten utanför. Att se det är en sak. Att låta det hindra oss från att ha ett party är en annan. Så do it bara. Och hälsa dom på din lokala gamla bar i morgon. Den där man ses en gång om året och där inget tycks ha hänt utom att alla blivit litet fetare och tunnhårigare. Jag seglar upp som priviligierad. Det är sant som Johnny Drama säger – att alla har sitt ögonblick. Mitt råkar vara nu. Det är självaste kalasstunden av min existens som jag väljer att dela med dig nu. Känner du något landandes på ditt huvud? Det är bara litet av det gyllene.