Ge mig litet cred, någon!

20:56 Får man vara sann eller straffar det sig? Har jag någon chans om jag förställer mig, låstas? Är det värt det? Någon som har prövat och vet? Var det det jag gjorde, det som förde mig hit?
Jag skulle behöva åka på värmesemester med någon som orkar höra väldigt mycket text uppläst för sig. När det kommer till manus-uppstramning finns det inget som kommer i närheten av högläsning. Jag hade ett intressant möte med en förläggare härom dagen. Det manussjok jag hade huggit ner hejvilt och utan större eftertanke fann hon mer genomarbetat än det manussjok som jag pillat noggrannt och försiktigt med. Bör man ta det som intäkt för att ljuv musik sällan uppstår mellan kreativitet och kontroll?
Nu är det kväll och jag tänker att nästa gång jag städar lägenheten tar jag tid. Man borde göra ett tårt-diagram över hur mycket tid vi lägger ner på vad. Kanske skulle man svara annorlunda nästa gång man går ut och någon frågar vad man gör. Inte för att jag går ut, men hypotetiskt. Shit! Nu tändes taklampan av sig själv! Antingen har min bostad invaderats av världens tystaste inbrottstjuv eller så spökar det. Hörni allvarligt talat: Vad är det för tid vi framhärdar i? Vi har tid att läsa varandras bloggar men inte att svara i vår telefon.

21:08 Ett reklamblad med syfte att öka konsumerism har en kvinnlig krönikör som skriver om singelliv. Ansiktet är blurrat och man vet inte vem hon är. Det är som upplagt för juicyiness, självutlämnande reflektioner och sanningar. Men icke. Världen och livet hon beskriver är för liten. Gör mig nedstämd, ibland rädd. Är det för att jag aldrig skulle platsa där? Eller skulle jag det om jag prioriterade?
På väg till operationen gick jag och min son idag hand i hand genom Sturegallerian. Vi var ute i god tid och jag behövde huvudvärkstabletter. Och det slog mig: Hela Stureplan är anpassat för folk som mår dåligt på ett speciellt sätt. Sedan på tunnelbanan föll min blick på en Alex Schulman-krönika där han beskrev hur han blev utslängd från krogen under en monster-fylla. Texten kändes som ett möjligt yttryck för någon slags sorg, fast maskerat till ett upphöjande av det fylle-idiom som verkar vara norm i flesta av våra samhällsskikt.
Nu multitaskar jag Blogger, Ben & Jerrys, samt SVT:s Må Bra. Jag har tittat alltmer på TV på sistone. Det är mycket beroende på att jag har kommit på att min TV visar SVT 24 om jag trycker på knapp 9 två gånger. Det har tagit sin tid att upptäcka det. Litet som det säkert gjorde innan den första stenåldersmänniskan insåg att hon kunde skapa gnistor genom att slå ihop bitar av flintsten.
Jo i alla fall nu har hon hittat en snubbe den där singel–skribenten. Det är som upplagt för en ny ton, ett nytt anslag. Men icke. Singelskapet kommer och går men tomheten består. Den senare tycks följa henne från bardisken till TV-soffan. Om hon nu finns. I början fick jag en känsla av att Stureplansgruppen hade uppfunnit henne.

22:34 Det är bra för mig att titta mer på TV. Det var bra för mig att avbryta identitetsbygget kring vad jag inte var eller gjorde. Vissa borde ta intryck.
Men sedan där på kliniken så hade vi sövt min son och de började operera. Jag satt där och tänkte att jag borde ha tagit med den guldkantade tjockisen. Men då öppnades dörren och dom bar ut min lille älskling. La in honom på uppvaket. Faktum är att de sövde, opererade och bar runt barn som om det varit business as usual i tomteverkstan där. På uppvaket jobbade en bastant kvinna med finsk brytning. Hon verkade alltid veta när det var dags för vad. En glass till det vaknande barnet. En kaffe till pappan. En spypåse till pappan. Att sköta en spypåse är som att köra fort på en skogsbilväg. En fråga om fantasirikedom och reptilsnabb reaktionsförmåga. Behöver jag säga att jag är duktig med spypåsar? Jag har sett min beskärda del av dem, tro mig. "Du är så vuxen" säger vissa när de hör om hur oförskräckt jag tar hand om vissa saker som hör detta liv till. Men det är skillnad på spyor och spyor. En vuxenmänniskas fyllespya på krogen bär sin tiodubbla vikt i beklaglighet. En magsjuk människas tokspya är inte samma misslyckande för samhället, ändå tävlar den med den förstnämnda när det kommer till att sprida vämjelse och skräck. Spyan från en hjälplös poptjej som får håret hållet åt sidan av en gullig keyboardist över en toalettstol i en loge i Varberg är uppkastningarnas svar på växlande molnighet. Hundars spyor är vidriga. Ett kattspya... om Gud gjorde något mer illaluktande behöll han det för sig själv. En treåringsspya bestående av nytuggad husmanskost lagad över hemmets härd är spyornas Moët & Chandon. Kungen av spyor, rentav. Hundra och en saker besvärar mig mer. Hundra och en saker borde besvära dig mer. Jag förnekar inte att jag skriver dessa rader oroligt sneglande mot bädden där min son snarkar på frottéplasten. Ge mig litet cred, någon!