Efter en natt av påkissningar och gryende vinterkräkis: En decimerad skara på väg mot Skansen. Jag är inte bland dem. Jag avskyr Skansen. Eller: Det får gärna finnas, bara jag slipper vara där. Litet som Danmark. Minstingen ville inte. Kämpade fint. Egentligen var han glad och i bästa form. Sedan blev det någon mental grej.
Ville skriva något negativt om Danmark i detta forum redan härom dagen men har glömt varför. Jag ville skriva: "Ärligt talat, har något möte med en dansk någonsin lett till något gott?". Men nu tänker jag att det där territoriella tänkandet är för sorgligt. Värst är det inom Stockholm. Hur vi kramar stereotyperna om olika stads-ändar och platser som vore de jordens sista snuttefiltar. Det måste ha med identitet att göra. Du hittar inte det där i andra städer. Det visar bara hur små vi är. Idag kommer i övrigt inget att hända och jag älskar det. Gitarren är klar. Jag använde: Insexnyckel, kryssmejsel, gängtejp, gummiband, ett set Diaddario -09, en ny grafitsadel a 80 SKR, samt sandpapper. Nu är den ett nytt instrument. Jag skojar inte. Skulle varit i replokalen och kopplat in den i Boogien nu om det inte varit för den bleka gestalten som nu ligger i sängen med förmodad vinterkräkis. Hon stannade hemma till sist, men det satt hårt inne. "Följa med" var de sista två ord hon fick ur sig. De är en tapper duo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar