Sedan är sanningens minut slagen

Vilken dag. Först lektion nummer ett: Släng allt som det inte är fokus på. Idag gör jag det på samma ställe som sist. Det är en varm lokal där man sitta högt uppe under taket. Poeten är där idag med. Vi är vänner nu. Hans exfru dyker upp. De verkar komma överens och jag finner mig själv förvånad. De diskuterar något, sedan försvinner hon. Jag och min nye vän turas om att vakta varandras laptopar. Jag skriver en kompletterande scen till min bok. Ämnet är det svåraste av dem alla. Han stretar på med ett gigantiskt lexikon. Översätter något.
Sedan står jag på Hornsgatan och väntar på Koskinens. Eva som skrivit ett filmmanus om tre barn på ett kollektiv i Norrbotten dyker upp. Jag säger att jag hört om det. Hon tummar på Stephen Kings handbok i att skriva. Vi pratar litet om honom. Sedan bromsar den röda familjebilen in vid busstolpen och jag hoppar in. De skall flytta till närförorten och måste byta soffa. Det kommer inte bli samma sak, helt klart inte, när de bor där. Det blir ett annat liv. Idag kommer jag reta dem litet för det. Men också engagera mig i deras soff-situation. Själv är jag på julgransfotsjakt. Men när de släpper av mig vid sju-elvan tre timmar senare bär jag på en golvlampa och en massa julgranspynt rasar ut, blandar sig med avgas-slusket. Jag handlar mat. Sedan är sanningens minut slagen och det är dags för hämtning av di sma. Min son bygger lego och min dotter protesterar mindre än jag väntat mig när jag presenterar ett med våra mått mätt ganska alternativt fredagseftermiddagsprogram – först kinarestaurang, sedan smygläsning av Livraison. Lyckas du sälja in det sistnämna till en åttaåring kommer jag ha användning för dig i min organisation. På vägen plockar vi upp en bunt Kevin Smith-filmer på den stora sunk-uthyraren vid Rådmansgatan. Sedan på Galleriet: Marie Birde och några andra snygga människor jag inte känner igen i en stor, vit lokal. Och ännu större och stiligare är jättemagasinet som de släpper. Uj värsta telefonkatalogen. Ganska coolt! Får man vid min ålder använda det ordet som ett kvalitetsmått?
Sedan är det verkligen kväll och barnen vänder upp och ned på hemmet. Vi är tre individer i tornadons mitt. Vi är luftburna. Men man måste sprätta sig igenom en massa perforerade sidor i den där publikationen för att hitta min fina text. Ingen kommer orka göra det. Förutom min dotter som medelst en gigantisk förskärare ifrån Ikea gör det just nu. Hmmm. Mitt namn jämsides med Aki Kauriskmäki och Neil Strauss. "Är du säker på att din text kom med?" säger åttaåringen, ler och ser på mig medan hon sprättar upp det näst sista perforerade bladet. Sedan bläddrar hon, läser pappas namn och jublar. Efter det spelar vi memory tills vi är utmattade. Ikväll somnar min son på – jag skojar inte – fem minuter. Min dator har jag gjort så att den aldrig mer kan spela en svensk DVD. Det dök upp någon varningsgrej på skärmen igår när jag skulle kolla på en U.S.A-utgåva av första Clerks. Jag struntade i den och här sitter jag nu. Och jag står för det: Jag tycker många gånger det är svårt att leva. Nu har min dotter tagit fram en Risifrutti. "Jag tycker den här luktar äckligt, kan vi lägga den någon annanstans?" säger hon och väger det nytryckta artmagasinet i sina händer. Nu skall här kollas på Chasing Amy. På VHS, märk väl. Gifter jag mig igen blir det med en tekniskt kunnig person.