Och sedan bara poff är man klar

Så hade då 900.000 tecken förvandlats till 536.000. Puhä! rent utsagt. Man tycker att man aldrig kommer igenom saker och sedan bara poff är man klar och glömmer alla de där råslitiga arbetspassen. Varpå myten om den gudomliga inspirationen tillåts grassera. Ändå åts första halvan av denna dag upp av att jag genomförde några bank-ärenden med hjälp av lus-modemet från pungböldens telecombolag. Men jag lät dem inte knäcka mig. Räkningarna betalades och sedan satt jag på det där soya-latte-palatset vid Götgatan och plöjde mig igenom saker. Den söte bakom Presstop-disken undrade hur jag kunde koncentrera mig där i gyttret. Jag vet inte varför men faktum är att jag lättare hamnar i rätt slags koncentrerat hypnostillstånd på sådana där platser. Förutom Presstop-biträdet och en Robyn-producent med barnvagn har jag inte pratat med en enda människa idag.