Fredag kväll hos Klingbergs

Sedan är det kväll och jag tittar på Marie Antoinette med min dotter. Jag tycker det är en ganska bra film. Litet som Entourage – dramats lina är konstant spänd och berättelsen blundar inte för vad saker kostar på det mänskliga planet. Beskrivningarna av den har varit sämre än själva filmen. Möjligen hade mina svårigheter med att uppskatta Sofia Coppolas tidigare filmer att göra med hur mitt liv såg ut då. Att de för mig blev synonyma med något jag inte riktigt klarade av. Eller är denna film väsentligt bättre? Jag kan inte säga säkert. Men jag vet att jag inte skulle sett den om det inte vore för min dotter. Att höra henne kommentera hattarna, bakverken och intrigerna med sin knivskarpa åttaårings-logik är inget annat än en fröjd. Hon borde haft ett eget kommentator-spår.