Demon...battle...beyond...

Vi är på Slussen och min son springer nästan på en tant i rött läppstift och päls. "Se dig för unge!" snäser hon och hastar vidare innan jag hinner reagera. Detta är nackdelen med att vara uppfostrad till att bli vad Dogge skulle benämna som en "fredssnubbe". Jag känner mig kluven. Jag är helt för detta med att man kan säga åt andras barn. I det här fallet får jag dock en känsla av att det handlar om något annat.
Sedan är det eftermiddag. Jag läser en gammal Immortal-intervju där sångaren Abbath inte hittar ord för det han vill uttrycka utan bara stammar fram orden "Demon...battle...beyond...". Barnkanalen visar ett danskproducerat program som verkar vara någon slags melodifestival för barn. Min dotter läser den översatta textningen för sin lillebror. Vissa av barnen sjunger något gruvligt falskt. Vad gjorde Danskarna när resten av världen upptäckte Cher-knappen? Meckade "den fede"? Sedan kommer det in en vuxen, rödblond man i glasögon och sjunger en gammal Gasolin-låt. Nationell extas infinner sig. Nordiska samproduktioner, tänker jag i mitt stilla sinne. Är det en vink om hur framtiden kommer se ut? Och sedan händer det: Programledaren stämmer upp i en dansk version av Patric Isakssons "Du får göra som du vill". Det är min tur att säga det: Demon...battle...beyond...