Livet. Är det något som bör tas personligt, eller bara en räcka saker som händer en?
8 kommentarer:
Anonym
sa...
Om det bara vore saker som händer en skulle man väl verkligen bara vara ett bloss i den nordliga himlen. Något större betydelse hoppas jag valen man gör här i livet har.
Vad Du låter bitter, Jon. Så kommer jag inte ihåg Dig från det glada 80-talet... Själv har jag vernissage av min konstutställning Lyckliga Minnen i Östersund på lördag o lycklig det är jag!
Jag tycker inte frågan är så bitter. Hur förhåller man sig till att det är så lite som vi själva kan påverka i livet och så mycket slumpen eller andra människors beslut som styr våra liv?
Men det vi kan påverka är hur vi förhåller oss till det som händer och våra egna val och handlingar.
Att ibland vara bitter är en del av livet precis som att vara lycklig. Ingenting är statiskt... Det låter som du vill tilldelas ett pris för att du är lycklig. Tror du det kommer vara för evigt?
Min första publicerade text var en insändare i tidningen Kamratposten. Den skrevs när jag var fjorton och handlade om ensamheten i att vara punkare på landet. Den var inte undertecknad med namn. När tidningen kom ut och en vän ringde för att fråga om det var jag som skrivit den blånekade jag. Det kändes skrämmande att ha lämnat ut sig och det skulle dröja många år tills jag gjorde om det.
De senaste åren har jag arbetat som redaktör för ett litteraturprojekt för Sveriges gymnasieskolor, samt skrivit förstås. Det är ju därför den här nu – debutromanen. Den heter "Jag tror vi behöver prata faktiskt" och är influerad av Rocky, Kevin Smith och Kerstin Thorvall.
"Jag tror vi behöver prata faktiskt" är en berättelse om separation. Om det första året på andra sidan kärnfamiljsdrömmarna. Om att efter ett decennium av bostadrättsomvandlingar och dagislämningar försöka lära sig flirta via sms. Den handlar om förnuft och uppvaknande. Om svartsjuka, självrannsakan och kärlek som aldrig kan dö, men inte heller leva.
8 kommentarer:
Om det bara vore saker som händer en skulle man väl verkligen bara vara ett bloss i den nordliga himlen. Något större betydelse hoppas jag valen man gör här i livet har.
Vad Du låter bitter, Jon. Så kommer jag inte ihåg Dig från det glada 80-talet...
Själv har jag vernissage av min konstutställning Lyckliga Minnen i Östersund på lördag o lycklig det är jag!
...eller vemodig?
Jag tycker inte frågan är så bitter. Hur förhåller man sig till att det är så lite som vi själva kan påverka i livet och så mycket slumpen eller andra människors beslut som styr våra liv?
Men det vi kan påverka är hur vi förhåller oss till det som händer och våra egna val och handlingar.
Lyckliga minnen? Seriöst?!
Att ibland vara bitter är en del av livet precis som att vara lycklig. Ingenting är statiskt... Det låter som du vill tilldelas ett pris för att du är lycklig. Tror du det kommer vara för evigt?
Jag kommer med boken "fina dagar" i vår.
Ha ha! 1-0 Jon J Klingberg. Fast det kanske bara är jag som ser livet som en tävling.
/hanna
Haha, den där ska brodera i korsstygn och sätta up hemma!
Skicka en kommentar