Vi står i den jättelånga kön till säkerhetskontrollen. "Jodå", säger en blond, kostymklädd man till en lika blond kvinna i powedress. "Det finns USB minnen nu som är på fem gigabyte. För bara några år sedan var ju hela hårddiskar på fem gigabyte och knappt det." Jag tänker att jag vill göra honom illa. Sedan slår det mig. Vi gör alla olika saker. Vi är alla olika saker. Om alla var som jag – hur skulle jag kunna möta mina barns blick och ärligen säga att pappa behövs därute?
2 kommentarer:
idag har jag velat slå folk hela dagen men kommer inte på att jag behövs där ute.snarare vill jag låsa in mig och gråta.dags för psykbrytfilm nu.ha en fin resa./M
Meh..
Vdå? Ska du resa utan att berätta nåt för mig???
/e
Skicka en kommentar