Nya låtar kommer betyda nya saker nu

Vad vi begär av oss själva. Kanske är det där vi borde ta det litet lugnare. Jag tänker på det när jag summerar veckan som gått. På jobbet en kille i pannlampa ute i skrubben där servern står. Han slår av strömmen. Allt blir mörkt och fullständigt tyst. Någon i hörnet börjar prata om lussebullar och levande ljus. Vi är alla hundar i vår skapares gigantiska Pavlov-experiment. Har ni sett Eddie Izzard´s skämt om Pavlovs katter? Hade det på någon skiva som jag tror försvann i skilsmässan tillsammans med första säsongen av Entourage. Läste igår på ledarplats om hur Facebook kan användas för övervakning. Hur den som i ett mejl till en vän skriver att han känner sig deppig plötsligt kan få reklamutskick för antidepressiv medicin. Och det slog mig när jag promenerade nedför Hornsgatan i morse: Är det i dessa terrornojiga dagar en slump att vi anmodas fylla i vår religiösa tillhörighet i personprofilen? En dag kapar jag förtjöjningarna till allt detta och återgår till att vara människa. Kanske blir de rader som nu återstår min berättelse om varför. Jag tänkte på det igår kväll. Jag hade fått en förnimmelse av något som inte behövde delas för att ha ett högre värde. Hur alla försök att omsätta det i ord var dömda att förminska. Hur jag kanske inte behöver detta mer. Senare på skolgården: Tanken att nya låtar kommer betyda nya saker nu. Jag är inte där jag var nyss. Ännu senare på tunnelbanan. Hur tanken på att vi är sjukdomen inte längre ägde samma tyngd.