När staden byter ansikte

Idag tänker jag rätt mycket på bandet Hästpojken. Hur bra de kanske är och vad de kan ha gjort med min vän A-mannen. Det är en artikel om dem i tidningen från igår. Martin Elisson ser inte ut som den fräschaste pionen i buketten. I övrigt repar vi. Idag nya låtar. Det är inte så dumt. Sedan går jag en lång promenad och låter tankarna fara dit de vill. I SOFO pratar jag i telefon utanför den där butiken. Tjejen i kassan kommer ut och ropar åt mig. Säger att hon trodde jag hade skivan år henne eftersom jag knackade. Jag säger att jag inte knackade. Att det var hon som kom ut för att hon såg mig. Och så håller det på ett tag. Sedan rör jag mig vidare genom början av kvällen. Jag vet inget vackrare än att vara mitt i staden när den byter ansikte, och varje gång jag får vara med om det är en gåva.