Livet är ju här

Det är en morgon med flyt i. Och alla sådana morgnar händer samma sak. Jag går runt och grunnar på varför det är flyt i morgonen tills jag kommer på att det är för att jag har hoppat över min egen frukost. Jag har fått en inbjudan till den där gratistidningens smygläsning i morgon. Hade jag inte haft barnen hade jag varit Så Där. Det var ju så många tusen år sedan och jag skulle vilja veta vad som har förändrats – om något. För övrigt insåg jag just varför Ulf Lundells alter ego och hans bästa kompis i en bok jag bara läst utdrag ur är jättebittra trots att de är förmögna, väletablerade och ligger med alldeles för unga kvinnor. De har tvingats ta sin tillflykt till en värld utanför kvinnornas spelhalva. Och där är det mer öde än bakom järnridån. Livet är ju här. Där man blir ut-mammad medan någon med juridisk examen pratar om att köpa barnkläder på E-Bay.
Sedan är jag på jobbet och vi lyssnar på Will Oldham. På omslaget till "Master and everyone" är han jättesnygg och på baksidan till "Bonnie Prince Billy sings greatest palace music" ser han ut som det äckligaste barnsexköpar-peddot du kan tänka dig. Vi brukar skoja om det då och då här på Djungelkojan. I morgon kommer den alltså, tidningen med det där samtalet i. Jag har bara ångest över en enda sak jag sa, och det är inget som rör någon jag äskat. Men jag hade kunnat undvika det om jag tänkt litet bättre. Nu får jag ett mejl med en länk jag inte har tid att läsa. Oj vad jag saknar att kunna skriva ut dokument och läsa på världens skönaste plats istället. För övrigt fick jag igår en faktura från Tele2. Den var på bara några hundra kronor. Om de där pengarna de nyss ville ha av mig har de inte sagt ett knyst. Gör livs-matten ni. De skickade ett följebrev också. Så undergivet att man skulle kunna tro att de läst denne blogg. "Hur har du det med surfandet?" och sådana saker stod det. Det var givetvis bara ännu ett reklamutskick. Men ändå. Nu hör jag den där visslingen igen. Sedan har det blivit kväll och jag äter med barnen. Arvid kommer förbi. Han berömmer det sista av tjockpannkakan. Har avslutat ett stort ljud-jobb och är ute på långpromenad. Detta att få rensa sinnena med en promenad i höst-skymmningen. Så oerhört väsentligt.