"Du gillar ju sådana där kvinnor." Min vän i exil pratar om Katrin Schulman igen. Med telefonen på axeln går jag in på sistnämndas blogg medan jag frågar vad hon menar.
"Sådana där litet tacky Stureplanstjejer. Med glansiga kläder och ansikten."
"Glansiga som i flottiga?"
"Nej mer porrstjärneglansiga. Som alla tjejer i Sverige ser ut nu, fast ni inte märker det för att ni är hemmablinda."
Jag kommer in på bloggen och konstaterar att K.S ser skarp ut.
"Jag sa ju det" kraxar det i luren. Jag börjar läsa. Och fastnar som en bladlus i en köttätande växt.
Senare, fortfarande framför skärmen. Cardholder or account owner? Nu ni. Kaffedoft i köket och fem av sju steg i bokningsprocessen avklarade. Vem fan skall stoppa mig? Jag är inte bipolär men jag har känslor. Dags att ta fram kontokortet. Status: Confirmed. Kära Kölnbor – snart är jag hos er. Snart blandas min rädsla och kärlek med er. Köln: Kom till mig, dansa med mig. Kom i mig. Ta mig, ta mig ta mig.
2 kommentarer:
See me, feel me, touch me, heal me.
Jämfört med Keith Moon var Olof Palme ingen politiker.
Jag är inte bipolär men jag har känslor
Hehe!
Skicka en kommentar