Ganska så jävla sweet

Solen skiner och KFM är i staden. Han ringde igår och berättade något som jag hade mått minst lika bra av att slippa höra. Nu är det förmiddag. Jag ringer några telefonsamtal. Lyssnar på röstbrevlådor. Sedan tvättar jag och råkar låsa in nyckeln i tvättstugan. Jag knackar på hos grannar som inte öppnar dörren. Ingen är hemma. Ingen svarar i telefon. Klart att samhället går åt helvete då. Jag blir tvungen att knacka på hos en kvinna som är livrädd för mig. Hon som slaktade en av mina perenner i tron att det var ett ogräs. Hon är litet äldre än mig. När jag knackar på hör jag henne ropa en mans namn. Säga att det bara är att kliva in. Jag väntar ändå. Till sist öppnar hon och jag ser att hon har gjort sig vacker. Sedan torkar jag golven medan min son sover middag och min dotter gör en tur till leksaksaffären runt hörnet. Livet är ganska så jävla sweet. Jag borde skriva en låt om det. Be Mange Schmidt komma och göra en gäst-rap.