måndag 10 september 2007
Rör inte min tröst
Hemresan gick bra. Påsen med bullar som Kärnfamiljskvinnan försett oss med lät oss köra non-stop. Sedan gick jag och barnen uppför Hornsgatspuckeln med en kasse från Konsum och jag funderade på varför pessimister avskyr optimister. Är det för att optimisternas förhållningssätt äventyrar pessimisternas svartsyn – deras enda tröst mot det outhärdliga i förvissningen om stundande undergång?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar