måndag 24 september 2007
Låta det vara
Jag joggar, nej jag promenerar i joggingkläder längs Monteliusvägen. Under mig till höger breder staden ut sig. I öst Gamla Stan. Västerut Västerbron. Jag tänker på min estländske vän som hälsade på igår. Han pratade om "The Bridge" – en dokumentär om självmord vid Golden Gatebron som han sett för en tid sedan. Han fann den inte moraliskt försvarbar. Och bilderna av alla hopp mot döden gick varje kväll på repeat innanför hans ögonlock. En av självmördarna såg helt glad ut, bar shorts och skojade med folk i mobiltelefon innan han lade den på räcket, tog av sig glasögonen och hoppade. Jag känner doften av nässlor och förmultning. Den lovar mig saker. Tar mig till ställen. Jag skulle kunna leva såhär och låta det vara. Jag saknar ingen och inget. Jag kommer fram till masten på Mariabergets högsta punkt. Det blåser däruppe och jag ser långt, trots diset. Jag hoppar mellan klipporna. Gläds åt att de inte har byggt några hus här ännu. Men är tveksam till om platsen är lämplig för en utflykt med barnen. I ruffaste laget kanske. Sedan är jag hemma igen. Jag funderar på att stretcha. Gör folk det fortfarande? Jag vill minnas ett rykte om att stretching inte fungerade. Sedan sätter jag mig åter vid köksbordet och datorn igen. Tar inte av mig träningskläderna. Varför skulle jag egentligen? Det är en dag utan någon trygghetskuk att suga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
En kommentar inslängd utan någon större tanke på var den hamnar, bara någonstans på den hära bloggen.
Det känns för mig otroligt att få ta del av någons liv, vi bor i samma stad och är kanske i samma ålder, har två barn...och där stannar likheterna, iallafall på ytan. Jag har ett executivejobb,mja, jag sitter på kontor. Köper lite tjänster.Inget av intresse. Dock: Jag berörs något oerhört av det jag läser. Varför vet jag inte egentligen. Jag känner mig lite som en fluga på väggen. Får följa med på fest med helt, garanterat annorlunda typer än där jag befinner mig. I samma stad. Det är så... ?jag skulle på ett sätt vilja vara med. Men, på ett sätt inte alls. Det var ju lite ytligt att jag tog upp festen. Men det finns annat. Bara detta med vad som pågår i hjärnan under en promenad. Funderar över avståndet mellan tanke/känsla och tangentbordet. Kan man tanka ur tanken eller känslan direkt och fästa den någonstans via ett tangentbord. Eller filtreras det via något, kanske ett över-jag? För mig känns det som dina tankar/känslor går rakt in i texten. Jag upplever det hela genuint. Vi kommer aldrig att ses, så tack, redan nu för läsvärdheten.
Oi, achei seu blog pelo google está bem interessante gostei desse post. Gostaria de falar sobre o CresceNet. O CresceNet é um provedor de internet discada que remunera seus usuários pelo tempo conectado. Exatamente isso que você leu, estão pagando para você conectar. O provedor paga 20 centavos por hora de conexão discada com ligação local para mais de 2100 cidades do Brasil. O CresceNet tem um acelerador de conexão, que deixa sua conexão até 10 vezes mais rápida. Quem utiliza banda larga pode lucrar também, basta se cadastrar no CresceNet e quando for dormir conectar por discada, é possível pagar a ADSL só com o dinheiro da discada. Nos horários de minuto único o gasto com telefone é mínimo e a remuneração do CresceNet generosa. Se você quiser linkar o Cresce.Net(www.provedorcrescenet.com) no seu blog eu ficaria agradecido, até mais e sucesso. (If he will be possible add the CresceNet(www.provedorcrescenet.com) in your blogroll I thankful, bye friend).
Skicka en kommentar