Ibland ser jag det tydligt

Ibland ser jag det tydligt
Det är tidig morgon och barnen sover. Saker kommer tillbaka till mig. Vad jag gjort. Ställt upp på. Hur jag bitit ihop, trott att det är så man gör. Jag frågar mig varför. Jag måste varit rädd. För vad? För detta – att vara ensam? För skuld? Min egen eller den kollektivt manliga? Kanske både och. Det skulle förklara saker. Och ibland ser jag det tydligt: Någon tryckte förtvivlat på alla mina knappar i hopp om en reaktion. När det kommer till relationer är vi alla barn som söker en gräns.